Varför så negativa?

När man träffar nya personer och berättar att man har 2 barn och att de är 2 och 3 år så är alla reaktioner negativa.
Standard kommentaren är oftast:
- Ojdå de låter jobbigt. Och du är ju inte så gammal.
Eller något i den stilen.
Varför måste man se det så negativt? Det är väl bara bra att de har varandra och att de kommer ha riktigt roligt ihop. Ju äldre de blir desto mer leker de ju och busar tillsammans. Och min ålder tycker jag inte heller att det är något fel på, jag skulle fylla 20 när jag fick Lucas och de är ju inte så "ungt" egentligen och jag är hellre en ung mamma än en äldre mamma och de har jag även hört en del som har fått sina barn sent i livet att de hade gärna varit lite yngre när de fick sina barn.

Jag tycker att det är jätte tråkigt att hela tiden höra att det måste vara jobbigt. Det är väl inte mer jobbigt än att ha 2-3 år mellan dem?
Alla åldrar har ju sin jobbiga period och det går inte komma ifrån. Och vissa kanske har sin "jobbiga" period när de är 3 medan andra har samma period när de är 5 så jag förstår inte varför man ska haka upp sig på åldersskillnaden.

Och som det stod om i tidningen för ett tag sedan att man ska ha minst 3 års åldersskillnad för att barnet behövde mammans och pappan för sig själv under de första åren. Hur tänker de då? Då blir det ju bara första barnet som får "egentid" för de andra syskonen har ju aldrig den egna tiden. Och tvillingar har ju heller aldrig mamma och pappa för sig själv.

Nä sluta gnäll på åldersskillnaden, det spelar nog inte så stor roll hur många år man har mellan barnen för hur underbart och mysigt det än är att vara förälder så är det inte alltid en dans på rosor.
Vissa perioder är kanon medan vissa är lite mer jobbiga och då spelar det ingen roll hur gamla dem är.

Jag älskar mina barn över allt annat och skulle aldrig ändra någonting även om jag hade haft möjlighet till det.

Mina underbara små killar!